Stärkt tro på naturens integrerande kraft och samarbeten

Senast ändrad: 31 januari 2024
En grupp människor som sitter runt en eld. Foto.

Kajsa Grebäck arbetade under flera år på Naturskyddsföreningen i Örebro län, bland annat som handledare för Adil Sadiku och Antonios Hanna. De kompletterade under ett halvår sina SFI-studier med praktik som naturguider. I regn, rusk och solsken besökte de alla Örebros 14 stadsnära natur- och kulturreservat tillsammans.

– Vi lärde verkligen känna varandra. Det tar tid att sätta ord på allting, men deras språk har utvecklats enormt. Dessutom har faktiskt hela samarbetet mellan kommunen och andra aktörer stärkts genom det här, säger Kajsa Grebäck.

Adil och Antonios fick från början så kallade kommunala instegsjobb (arbete på halvtid och SFI-studier på halvtid). Arbetsförmedlingen bekostar en del, i det här fallet har resten bekostats av kommunen och naturvårdsorganisationen Hopajola. Placeringen har varit på Naturskyddsföreningens kontor i ”Föreningarnas hus”, när de inte varit ute i skog och mark.

Det är en stor satsning från er sida, hur resonerade ni?

– Vi vill, precis som många andra, nå ut bättre till alla som kommit hit från andra länder. Jag var övertygad redan innan om att den typ av aktiviteter som vi har är ett utmärkt sätt att arbeta med integration. Den övertygelsen har bara förstärkts, säger Kajsa.

De märkte snart att Adil och Antonios fungerade bra i sina nya roller, trots att ingen av dem guidat förut.

– Adil är friluftsvan, men han har aldrig behövt sätta namn på det han ser. Antonios är agronom, han har ett vetenskapligt angreppssätt men han har framförallt jobbat med bomullsodlingar, bin och höns. Han var rädd för snö i början och pratar mycket om att man behöver ”integrera människor i vädret”. Det viktigaste är att de är sociala och har en vilja att dela med sig av sin kunskap, menar Kajsa.

Hur har det varit att vara handledare?

 – Det har varit fantastiskt att få möjlighet att göra så mycket tillsammans med Adil och Antonios. Men visst leder kulturskillnaderna till problem ibland, i början kunde det bli missförstånd på grund av språket. Plötsligt sa de något som inte alls stämde, men det ledde ofta till skratt och ökad förståelse. I början var jag med på guidningarna, men nu sköter de sig själva, berättar Kajsa. 

Ibland har de märkt att deltagarna inte säger till när de inte förstår utan börjar viska med varandra. När man leder en grupp med människor från olika kulturer blir det också tydligt att man associerar annorlunda. Ett exempel var när de skulle ta med sig en grupp längs en rödmarkerad stig. Många blev tveksamma, eftersom de tolkade rött som ”förbjuden mark”. 

– Det finns så mycket man inte tänker på.  Sedan är ju verkligen inte ”invandrare” någon homogen grupp, det vill jag poängtera. Precis som när man jobbar med grupper i allmänhet är det viktigt att vara öppen, lyhörd, ödmjuk och bygga vidare på deltagarnas kunskaper och erfarenheter, säger Kajsa Grebäck.

Förutsättningarna för naturguidningar i Örebro är goda, det finns lättillgänglig natur i alla bostadsområden.

– En av våra deltagare hade bott i ett område här i 20 år. Det ligger 50 meter från en fin skog, men han hade aldrig gått in i den tidigare. Varför skulle jag göra det? Får jag det? Så resonerade han förut, men vi fick en möjlighet att ”leda honom över tröskeln”. Sådant är fantastiskt roligt, säger Kajsa.

Instegsjobben ledde vidare till att Adil och Antonios anställdes och fick så kallade nystartsjobb under ett år. Arbetsgivaren blev Naturskolan/ KomTek. Chef för den verksamheten är Anna Ekblom:

– Vi söker bidrag för fullt för att Adil och Antonios ska kunna fortsätta även i höst. De skulle egentligen behöva vara flera för de jobbar jämt, säger hon.  

Anna berättar vidare att hon upptäckt stora kulturskillnader i hur man ser på naturen.

Här använder många naturen för rekreation och vila. I andra delar av världen betyder den krypskyttar, granater, giftiga växter och djur och kanske en plats där man slänger sopor.

– Det finns mycket som behöver berättas och förklaras. Här får vi förklara att det faktiskt är vår skog, allas vår skog. Därför måste vi ta hand om den, säger Anna.

Resultaten från projektet har överträffat alla förväntningar, vad är ert framgångskoncept?

 – Jag tror det är viktigt att tänka långsiktigt. Dessutom ska man försöka jobba brett, inte i en isolerad grupp. Adil och Antonios har fått chans att komma in både i den ideella världen, i skolan och i kommunen, berättar Kajsa.

 Det långsiktiga och djupgående samarbetet mellan kommunen och olika ideella organisationer har vuxit fram längs vägen.

 – Det har verkligen varit suveränt. Jag bor själv i Nora och pendlar till Örebro, även jag har lärt känna kommunen mycket bättre. Adil sitter faktiskt med i den lokala styrelsen för Naturskyddsföreningen nu och han är engagerad i vår barnverksamhet på fritiden, säger Kajsa.

Generellt sett har de haft svårt att locka invandrare till öppna guidningar. Kajsas råd är att vända sig direkt till olika grupper med riktade inbjudningar, så att man får en ingång.  Det kan vara till exempel SFI-studenter eller ensamkommande flyktingbarn.

– Vi har kört både och. I början annonserade vi en hel del, först kom det bara svenskar. Nu känner folk till oss. Ryktet sprider sig, fler och fler blir intresserade. Sedan tar de med sina kompisar. Det gäller att hitta några nyckelpersoner, tids nog börjar de komma även på de öppna guidningarna, avslutar Kajsa.

Läs mer


Kontaktinformation

SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv