Det är svårt att föreställa sig hur samhället och den digitala tekniken hade utvecklats, utan tillgång till internet. Vad som började som ett experiment på 1960-talet i USA, att koppla ihop universitetsdatorer via telefonledningar, är idag ett världsomspännande nätverk. En elektronisk infrastruktur för information och kommunikation som har blivit en förutsättning för att hantera en mängd olika tekniska lösningar, som använts inom inte minst digital naturvägledning.

Internet, även kallad webben, är inom naturvägledning både en del av det dagliga interna arbetet, liksom en miljö för att kommunicera med allmänheten på olika sätt. 

Den möjliggör publicering av en rad olika medier till webbplatser, att hantera medier i utställningar, för visning via mobila enheter, eller för att samla kunskaper i form av databaser, som till exempel webbtjänsterna Artportalen, Naturkartan eller appen iNaturalist.

Tack vare webben kan allmänheten söka besöksinformation om ett naturområde, få tips, bli inspirerad, kunna spara ner dokument för senare läsning eller utskrift, komma i kontakt med naturvägledningspersonal, orientera sig med kartor och så vidare. Utvecklingen av mobiltelefoni medger möjligheter att ha både datorn och internet fickan och att använda tekniken ute i naturen, som en del av ett besök.

Karta över fasta internetanslutningar under världshaven, 2019. Illustration: Greg Mahlknecht, (CC BY-SA 2.0)

Webben har förändrat hela samhället inom områden som nyhetsförmedling, forskning, förvaltning, utbildning, underhållning, handel och resande. Våra privata relationer, med familj, vänner är också idag på många sätt beroende av internetkommunikation. Internet är ständigt närvarande i vardagen och trots att tekniken bara är några decennier år gammal, har kommunikation via internet idag blivit en självklarhet.

Kort uttryckt fungerar internet genom samordnade standarder för informationsöverföring. Webben består av sammankopplade datordiskar, servrar, som via ett gemensamt språk kan utbyta information med hög hastighet. Allt som ansluts till internet har en unik sifferkombination, en “adress” och är därför kontaktbar inom nätverket. 

HTML, grundspråket för webbläsare, gör det möjligt att hantera olika typer av innehåll oberoende av användarens dator- eller mobiltelefonfabrikat. 

Allt material som finns tillgängligt på webben har publicerats till en datorserver, till exempel ett “webbhotell”. Oftast med hjälp av särskilda publiceringsverktyg, som hanterar både grafisk form och nödvändig programmering, kallat kodning.

Befintliga utomhusskyltar kan ges innehåll via internet, genom att förses med QR-koder eller en trådlös lösning som NFC. Foto: Paul Henningsson, musedia

Genom specifik kodning, kan webbplatsers funktioner utvecklas ytterligare, till exempel tillåta spel och virtuell verklighet online. Idag är dessutom många mjukvaror som tidigare installerades i en viss dator åtkomliga via webben, där arbetsfiler och dokument kan sparas online, i “molnet”. Utvecklingen på internet tycks dessutom gå mot dels mer betaltjänster, dels mer direkt anpassning efter mobila tekniker.

I detta sammanhang är vårt gemensamma natur- och kulturarv viktigt och naturvägledningssektorn har en nyckelroll att bibehålla tillgänglighet till inte endast naturmiljön, utan även till digitala naturvägledningsmiljöer. Lika viktigt förstås, är att inte göra digitala tekniklösningar till ett krav för att kunna upptäcka och uppleva naturen. Många söker sig till naturvistelser som motvikt till ett liv ständigt uppkopplat mot internet.

Tillgång till internet, oavsett tid och plats, har format den mobila utvecklingen. Foto: Paul Henningsson, musedia

Sociala medier

Om internet från början byggts upp som en möjlighet att enkelt dela information, har de senaste tjugo åren inneburit mer tonvikt på kommunikation. Begreppet “Webb 2.0” formulerades för att beskriva hur internet kan bli en plats att mötas, kommunicera och agera snarare än att enbart ta del av statisk information.

Bloggar och chattprogram, liksom delningssajter för digital fotografering, var tidiga exempel på nya sätt att interagera på nätet. Utvecklingen påverkade även webbpublicering i övrigt, med möjligheter att till exempel lämna kommentarer vid tidningsartiklar och liknande. Användarkonton och login är en annan del av denna utveckling.

Denna typ av webbpublicering gjorde det möjligt för entusiaster att inte endast dela kunskaper med likasinnade, utan även ha dialog med experter och forskare, även i andra länder. Löpande fågelobservationer har underlättats av digitalfotografering och internet och har lagt grunden för så kallad medborgarforskning, där mångas bidrag blir den värdefulla innehållsmängden. Både för daglig användning och för ny forskning. Ytterligare ett användardrivet forum är uppslagsverket Wikipedia, där vem som helst kan bli redaktör och bidra med sakinnehåll.

Sedan 00-talet har en rad nya tjänster utvecklats ur denna förändring, med beteckningen “sociala medier”. 

Syftet med många av dem är att skapa kontaktytor mellan familjer, vänner, nätverk och att skapa nya kretsar via nätet. Andra tjänster är inriktade på att dela korta klipp, inlägg och sprida innehåll vidare, både egna inlägg och andras. Ytterligare exempel är intresseforum, till exempel inom resor och turism, där deltagare betygsätter och rekommenderar sina upplevelser.

Det gemensamma för de sociala medierna är att användarna står för merparten av innehållet och kommunikationen, medan leverantören står för själva tjänstens utformning. 

Sociala medier är en del av vardagen, även för naturvägledare: för att marknadsföra verksamheter och evenemang, att delta i nätverk med andra naturvägledare eller dela information om nya arter och platser vi vill tipsa om. Sociala medier kan hjälpa en naturvägledare både före, under och efter naturvägledningsaktiviteten. Före en aktivitet kan man marknadsföra aktiviteten där. 

Under en bemannad eller obemannad aktivitet kan besökarens upplevelse förstärkas med hjälp av till exempel filmklipp på internet och ljuduppspelningar. 

Efter en aktivitet kan besökaren uppmuntras till att dela sina intryck eller ställa/svara på uppföljande frågor på en blogg eller i en digital gästbok. 

Många naturum har genom åren hunnit bygga upp rutiner för att hantera till exempel sociala medier, för att ge löpande besöksinformation enligt årstid, att med bild och film skildra naturens ständiga växlingar och så vidare. Inom naturvägledning har sociala medier utvecklats till en naturlig kontaktyta gentemot allmänheten. De flesta med öppen åtkomst men även sidor som kräver att användaren har eget konto.

Många naturum har genom åren hunnit bygga upp rutiner för att hantera till exempel sociala medier, för att ge löpande besöksinformation enligt årstid, att med bild och film skildra naturens ständiga växlingar och så vidare. Inom naturvägledning har sociala medier utvecklats till en naturlig kontaktyta gentemot allmänheten. De flesta med öppen åtkomst men även sidor som kräver att användaren har eget konto. 

Under covid19-pandemin 2020 utvecklades de sociala mediekanalerna till platser för direktsänd visning, vägledning, samtal och föredrag genom strömmande film och ljud, som ett alternativ till att många naturum och besöksmål var stängda för fysiska besök.

Projektet “Natur till folket, ett projekt i en tid av isolering och distansering” arrangerades av föreningen BirdLife Sverige och genomfördes via film och direktsända inslag i sociala medier. Illustration: BirdLife Sverige

Även organisationer tjänar på att finnas i sociala mediekanaler. Många föreningar utnyttjar sociala medier för medlemmars utbyte mellan träffar, för att sprida nyheter om arrangemang samt för att locka nya medlemmar.

Många av de sociala medietjänsterna är blandformer mellan webbplatser, privata sidor, intressegrupper, annonstavlor och underhållning. De flesta är dessutom skapade med utgångspunkt från mobil användning.

Det populära formatet har gjort sociala medier intressant för annonsering. I gråzonen finns även tjänster som aktivt registrerar det som användarna gör i syfte styra annonsering. Men även skapa nya produkter baserat på beteenden vilket delvis kan inkräkta på personlig integritet. 

Den sammanlagda kommunikationen, “trafiken”, i sociala mediekanaler kan vara svår att få grepp om men innehåller även värdefull information för att följa deltagares intresse, förväntningar och beskrivningar av egna upplevelser, som en del av att planera naturvägledningsinsatser. 

Facebook, Instagram och Twitter dominerade bland de sociala medier där friluftsutövare sökte information om natur på under 2015, enligt en rapport från Etour det året.

Rapporter från Naturvårdsverket 2016 visar att enbart tre procent av besökare i svenska nationalparker uppger att de har fått information om nationalparken via sociala medier. Ett undantag är unga fjällbesökare där sociala medier är en viktig informationskanal, enligt en rapport från STF 2014. De studier som har granskats fokuserar på resor till fjällen eller nationalparker. För de flesta i Sverige innebär det längre resor. Läs mer om ovan nämnda studier i rapporten Digital teknik för naturinformation och naturvägledning från 2017.

Samling av bilder på sociala mediekanalen Instagram publicerade med etiketten #naturstig

På nätet finns särskilda webbtjänster, aggregatorer, som tillåter att följa flera kanaler, genom nyckelord, vilket utnyttjas av både forskare och journalister, men även intressegrupper och aktivister. 

Sociala mediekanaler kan även göras tillgängliga på webbplatser genom särskilda tillägg som gör det lätt att dela innehåll vidare eller att följa ett flöde direkt på webbsidan, till exempel som på CNV:s webbplats.

Trots det stora utbytet som många har av sociala medier är det inte alla som vill eller kan ansluta till dem. Flera av de större plattformarna har dessutom åldersgränser för användare.

För naturvägledare, föreningar och besöksmål kan aktivitet i sociala mediekanaler med fördel kompletteras med digitala nyhetsbrev med ett urval av löpande inlägg ur de sociala mediekanalerna, som sedan skickas med e-post till de som är intresserade.